Familjen Ax tävlar i hundspann.

Målet är en toppplacering på VM 2021.

För många är hundspann synonymt med kalla vintrar, djup snö och stjärnklara nätter. För iréne och Kenneth Ax i team Starax ger Skåne  tillräckligt goda träningsmöjligheter för att lyckas internationellt. Det enda som fattas är utmanande backar.

TEXT&FOTO: NIKLAS KÄMPARGÅRD

OKTOBER 2020

 – VI MISSGYNNAS I TÄVLINGAR I BRANT TERRÄNG, MEN HAR ANNARS NÄSTAN SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR SOM DE SOM BOR NORRÖVER, SÄGER IRÉNE AX.

Att köra hundspann i Skåne har sina utmaningar. Bortsett från snöbrist är det också sparsamt med riktigt utmanande terräng. Lyckligtvis finns det fantastiska dragvagnar på hjul, kickbikes och cykelmöjligheter (MTB) som gör träningsmöjligheterna obegränsade.
Dessutom går många tävlingar på barmark, inte bara i Skåne utan i stora delar av världen.

– Vi går mot en verklighet med allt mer osäkra snöförhållanden vintertid och då ger barmarksträningen och tävlingarna goda möjligheter att upprätthålla och utveckla förmågan att prestera på snö, säger Iréne som till skillnad mot konkurrerande lag norröver har en kortare träningssäsong innan tävlingarna drar igång.

Först när dagstemperaturen sjunker under femton grader, allra helst under tolv drar träningssäsongen igång på allvar. Först sparsamt och sedan alltmer utmanande efterhand som hundarna bygger kondition och styrka. Trots nio hundar på gården är det bara fyra som tävlar.

Det innebär att Iréne och Kenneth mestadels kör tvåspann och fyrspann även om tvåspannet är att föredra. I synnerhet för att ha en extra hund i reserv om någon av draghundarna skulle skada sig.

– För oss är det viktigt att ha hundar för sällskapets skull och behålla hundarna även när de blir gamla. Förmodligen tar vi en kull valpar på tävlingshunden Nellie kommande år, säger Kenneth Ax som fungerar som materialförvaltare i teamet även om han också kör egna lopp.

Goda förhoppningar inför 2021 Tack vare ovanligt lite snö under vintern 2020 och coronaeffekter både i Sverige och utomlands var föregående säsong ovanlig på många olika sätt. Ändå lyckades Iréne och Kenneth prestera toppresultat: Kenneth tog VM-brons i fyrspann och Iréne VM-silver i 1-spann (alltså med en hund) på barmark.

Nu är förhoppningarna inför 2021 högt ställda. Planen är att genomföra världsmästerskapen på snö, alltså i slädhundsstil i Ramundberget i Härjedalen under mars 2021 och förhoppningsvis upprepa EM-guldvinsten från 2016.

– Jag presterade dåligt på kvaltävlingarna och blev inte uttagen till landslaget, men bestämde mig ändå för att ställa upp i EM (utanför landslaget). Mot alla odds så gick det riktigt bra på tävlingarna och jag kammade hem ett EM-guld trots att jag körde ensam. Glädjeruset efter en sådan vinst sitter kvar i många år efteråt, säger Iréne och skrattar.

Tränar 4–5 gånger i veckan För att lyckas prestera toppresultat är det viktigt att träna målinriktat. Minst fyra gånger i veckan, allra helst fem tränar Iréne och Kenneth hundarna var för sig. För att få vardagen att gå ihop, Kenneth driver eget företag tillsammans med sin bror och med två aktiva barn, har Kenneth och Iréne valt att natta barnen varannan vecka.Då kan de helhjärtat ägna sig åt att laga mat och natta barnen, medan den andra kan träna utan stress för att hinna hem i tid. På helgerna tränar de gemensamt.

Vanligtvis tränar de med kickbike, vagn och fyrhjuling – för säkerhets skull – men det händer att Kenneth cyklar med hundarna som får dra en MTB.

– Till skillnad mot en släde som man kan bromsa och sätta fast i snön går det inte att ankra fast en dragvagn. Det innebär att vi kopplar draghundarna till fyrhjulingen för att de inte ska kunna dra iväg innan vi är redo att köra, säger Kenneth som betonar vikten av att köra säkert och genomtänkt. Hundarnas styrka är nämligen långt mycket större än vad många tror.

Familjekennel med barn och hundar i centrum. Med två barn, Lizzy 12 år och Dio 6 år och nio draghundar är vardagslivet minst sagt intensivt. Hundarna tillbringar mycket tid inomhus tillsammans med familjen och varvar utomhuslek på den femtusen kvadratmeter stora tomten med stunder i rastgården.

Anledningen är att alla hundar inte går så bra gemensamt. I synnerhet inte i löpperioder då hanhundarna blir som förbytta och styrs av hormoner. Barnen Lizzy och Dio är vana vid hundarnas närhet och gosar gärna med en eller flera Siberian huskys i knät.

Tolvåriga Lizzy är redan en framgångsrik hundspannsförare (hon fick sin första släde som sexåring) och tävlar stundtals på både snö och barmark. Dessutom springer hon löptävlingar med ett midjebälte och en lina fäst i hunden där syftet är att draghunden ska dra löparen i uppförsbackarna.

– Jobbigt, men superkul, säger Lizzy och får en stor slick av hunden Ice.

Många mil i bil Efter att inledningsvis åkt runt med en skåpbil bytte Iréne och Kenneth till Subaru Legacy och hundsläp 2014. Sittkomforten och framkomligheten är betydligt bättre i en personbil och dessutom kan man enkelt haka av släpet och använda bilen precis som vanligt när man väl nått destinationen.

Flera gånger om året åker familjen norröver och minst en gång om året bilar Iréne och Kenneth till Italien, Österrike, Tyskland eller Polen för att ställa upp i olika hundspannstävlingar. Många gånger har Subarus framkomlighet räddat kniviga situationer.

– Det är ett aktivt liv med många hundar och vi stormtrivs, säger Iréne som aldrig skulle kunna tänka sig ett liv utan hundar. Visst är det svårt att åka bort, men samtidigt har vi världens bästa granne som alltid ställer upp. En stor fördel med att bo på landet.