Ett riktigt hundliv

TEXT: NIKLAS KÄMPARGÅRD FOTO: GÖRAN BILLESON
MARS 2018

Att träna hundar är inget man gör med lillfingret. Snarare krävs beslutsamhet, uthållighet och en smula jävlaranamma. Dessutom måste hundarna tycka att det är kul för att hamna på prispallen när det väl att dags att visa vad de kan.

Kerstin och Mats Roback tillbringar fyra timmar om dagen med att träna och umgås med hundarna Zally och Tezla. De har bara varit hundtokiga i drygt fyra år. Första hunden köpte de på hösten 2013 och kort därefter tog de hem en söt Hovawart-valp från Skåne.

– Ända sedan yngsta grabben var riktigt liten har han tjatat om en egen hund och vi har konsekvent sagt nej. Först när han blev tonåring insåg vi vilket fantastiskt sällskap det är med egen hund. Och nu kan vi inte ens tänka oss ett liv utan hundar, säger Kerstin Roback.

– Vår Golden Retriever är mycket lugnare än den yngre Hovawarten som är en klassisk tysk brukshund som används till liknande uppgifter som schäferhundar.

Vi tränar, leker och promenerar med hundarna fyra timmar om dagen, säger Mats Roback som menar att hundarna blir mycket enklare att ha och göra med om de får ordentligt med stimulans och träning utomhus.

Medan Kerstin jobbar dagtid på Hälsouniversitetet i Linköping jobbar Mats ständig natt på slakteriet i samma stad, vilket innebär att hundarna har sällskap i princip dygnet runt.

När Kerstin cyklar till jobbet – planen är att ta körkort när hon går i pension framåt sommaren – kryper Mats till sängs och sover till lunch. Därefter tar han ut hundarna på en rejäl promenad i skogen.

– Sedan kör vi ofta ett gemensamt träningspass på kvällen innan det är min tur att ta sista promenaden innan läggdags, säger Kerstin som uppskattar att träna hundarna gemensamt med Mats. Eftersom hon saknar eget körkort är hon beroende av Mats för att komma ut i skogen eller svänga förbi hundklubben Fritt Följ där de tränar flera gånger i veckan.

Mats och Kerstin är också engagerade i Mjölby Brukshundklubb. Enligt regelverket måste man tillhöra en klubb som är ansluten till Svenska Brukshundklubben för att få tävla, men brukshundklubbarna ger också möjlighet till utbildning och trevliga aktiviteter för folk som vill vara aktiva med sina hundar.

– Jag uppskattar personspår och lydnad och tävlar med Tezla (Hovawarthunden - som är döpt efter måttenheten för magnetfält – Tesla), berättar Kerstin Roback. Bortsett från rena spårmoment tävlar vi också i budföring, lydnad och att kunna ligga still (plats) på en avsedd plats i terrängen.

Uppdraget innebär att hundföraren skickar fram hunden till en mottagare ute i terrängen som tar emot den och skickar tillbaka hunden till husse eller matte.

Under tiden distraheras den av gevärsskott i bakgrunden för träna hundens fokusering. Dessutom ingår platsliggning vilket innebär att hunden ska kunna ligga ner – och stanna – på en linje (tillsammans med andra hundar) 20 meter från hundföraren i minst fem minuter samtidigt som det avlossas flera skott av en skytt tjugo meter bakom hundarna.

Våra hundar har lärt sig att acceptera gevärsskott. Golden retrievern Zally blir mest låg av smällare, medan Tezla inte verkar bry sig överhuvudtaget. Sedan är det naturligtvis skillnad på om hunden är skotträtt eller rädd för raketer på nyårsafton. Det är inte alltid samma sak.

I en lydnadstävling är domarna mycket mer exakta än på brukstävlingar. Mer petiga med detaljerna för att döma full pott.

– Det är riktigt kul med lydnad även om jag inte alltid är av samma uppfattning som domaren. Ibland kan hunden göra ett perfekt tävlingsmoment och så gör domaren poängavdrag utan att man förstår varför.

Men det är väl det som är tjusningen med att tävla i hundsport, säger Kerstin. Man lär sig hela tiden.

– Vi tränar framförallt Zally i viltspårning, säger Mats Roback. I viltspår lägger man ut ett spår med blod och drar en klöv av exempelvis rådjur eller älg i spåret. På så sätt lär sig hunden att följa och hitta skadat vilt.

Trots att det finns fina hundburar att sätta in i Subaru Outback tycker Kerstin och Mats att det är smidigare att använda lastgaller och grindar. En bur tar bort en del av utrymmet för hundarna och med grindar kan man ändå låta hundarna vara kvar i bilen samtidigt som bagageluckan står på vid gavel. Utmärkt vid tävlingar och varma sommardagar.

– Trots att vår Hovawart har vaktskall i blodet säger hon inte ett knyst när vi lämnar hundarna i bilen, vilket är rätt skönt när man står på tävlingar eller utanför brukshundsklubben där många andra hundar skäller intensivt.

Som hundägare är det praktiskt att åka fyrhjulsdrivet i vardagen. Inte minst när man ska ut i skogen för att träna hundarna eller vända på en stor blöt gräsmatta (där brukshundklubbarna har en ovana att ligga).

Dessutom är det skönt att inte hindras av en hög mittsträng när man åker ut i skogen eller måste parkera vid sidan om skogsvägen.

– Visst är det tryggt att åka 4x4. Hade det inte varit för Subaru hade vi aldrig vågat åka ut på sådana vägar som vi nu inte ens reflekterar över. I synnerhet inte under det blöta vinterhalvåret, säger Mats Roback och kallar in hundarna.

Fortfarande har Mats och Kerstin bara två hundar, men om allt följer planen blir det ytterligare en hund framåt sommaren. Pensioneringen hägrar i april månad och då finns det både plats – och tid – för ytterligare en hund i det robackska hemmet.

– Vi får se vad det blir, men det lutar åt en tredje, säger Kerstin Roback och skrattar.