OKTOBER 2021
FOTO: Niklas Kämpargård och Privat
TEXT: Niklas Kämpargård
Med tre års erfarenhet av Grönlands hårda klimat och extrema glesbygd är det lätt att förstå varför Thomas och Nataša Fredhøj valde att köpa en Subaru när de flyttade hem till Skåne. De frågade sin mekaniker vilket bilmärke han sällan fick in på verkstaden och fick rådet att köpa en Subaru.
Att lyssna på familjen Fredhøjs upplevelser från Grönland är som att höra självaste Astrid Lindgren högläsa Pippi Långstrump. I Tasiilaq på Grönlands östkust är man nämligen lika avskuren från omvärlden som Pippis pappa, Söderhavskungen Efraim Långstrump på Kurrekurreduttön i Söderhavet.
Dit, till Tasiilac alltså, flyttade familjen Fredhøj våren 2016 när pappa Thomas tillträdde en tjänst som anstaltschef på fängelset i byn.
Målet var att ta sig så långt bort från internet, konsumtion och telefonberoende som möjligt och leva ett enklare liv tillsammans. Att helt enkelt ta chansen att uppleva något nytt i en helt annan del av världen, där allt inte bara handlar om att stressa runt mellan jobb och olika fritidsaktiviteter, förklarar han.
Men skillnaderna blev kollosala.
Vi hade aldrig varit på Grönland förut och kunde nog inte riktigt föreställa oss hur det skulle vara att leva så avlägset, i ett litet samhälle där det varken fanns färska grönsaker eller frukt under stora delar av året, berättar Nataša Fredhøj.
Vi promenerar längs havet i Skåre, mitt mellan Höllviken och Trelleborg. Det har redan gått tre år sedan familjen återvände hit efter att ha spenderat 1,5 år i Tasiilaq, och sedan lika länge i Nuuk på Grönlands västkust.
Ändå är det först nu som de börjar förstå vilket fantastiskt äventyr de varit med om och värdesätter det stillsamma livet och de mäktiga naturupplevelserna. Än idag är familjen tajt på ett positivt sätt, präglade av åren tillsammans på Grönland där den sociala utsattheten är tydlig bland lokalbefolkningen.
Den psykiska ohälsan på ön är stor, med världens högsta självmordsfrekvens. Alkoholkonsumtionen är så hög att det inte ens finns starksprit att köpa på östkusten, där hälsoproblemen är som störst. Men det är knappast för ohälsotalen som familjen Fredhøj fascineras av Grönland. Det är för dess fantastiska natur, enorma hav och karga fjäll.
Ett väglöst land
När familjen Fredhøj flyttade till Grönland 2016 var Filippa 11 år, Elliot 9 år och Viggo 4 år. De fick skjuts med en helikopter till Tasiilaq. Där hyrde familjen ett möblerat hus under de första månaderna innan de kunde flytta in i ett eget, med möbler som kom i container från Sverige.
Eftersom båtarna bara lägger till i Tasiilaq fyra gånger om året – och bara om vädret tillåter – kan man behöva vänta i månader på rätt förutsättningar. Många trodde att familjen bara skulle stanna i några veckor. Det är tydligen inte ovanligt att folk inte klarar av isolationen och ensamheten.
En nyanställd läkare sägs bara ha stannat i någon timme innan han insåg hur avskuren byn var och flög tillbaka till Nuuk igen. Andra står ut i några månader.
Trots att Grönland är världens största ö, betydligt större än Nya Guinea och Borneo tillsammans, finns det uppskattningsvis bara 15 mil vägar på hela Grönland. Mellan städerna saknas vägförbindelse. Istället är person- och godstrafiken hänvisad till sjö- och flygtransporter.
Med andra ord är det alltså inte läge att upptäcka avlägsna platser på ön utan fritiden spenderas i närområdet, på en strand eller på fjället. För familjen Fredhøj blev det betydligt enklare när de skaffade snöskoter.
Thomas hade visserligen tjänstebil, men familjen kunde knappast ta sig någonstans med den. Det fanns bara en enda väg, från den ena sidan av stan till den andra. Typiskt för grönländska bilar är därför att de sällan slits av antalet körda mil utan snarare på grund av usla vägar som tär på hjulupphängning och fjädring.
Dessutom hinner motorerna sällan bli varma på de korta avstånden mellan bostad, jobb och skola och det finns knappast några vägar som tillåter någon högre hastighet.
På Grönland är det nödvändigt att ha en bil som säkert tar sig fram överallt, som är robust, driftsäker och rymlig och tål de dåliga vägarna, förklarar Thomas. Det var egenskaper vi kände skulle göra vardagen lättare även när vi flyttade tillbaka till Sverige, så vi beskrev vad vi ville ha för en bilmekaniker och frågade vilken bil han reparerade minst. Han svar var att då ska ni ha en Subaru.
Ett modigt språng
Inledningsvis hade Nataša inget arbete på Grönland. Så småningom fick hon dock jobb på det grönländska frimärksföretaget i Tasiilaq. Det gjorde dagarna och det sociala samspelet lättare. Barnen gick i en lokal skola där man pratade en östgrönländsk dialekt, medan lärarna från Nuuk talade västgrönländska och i bästa fall danska. Det var ingen lätt situation för en barnfamilj.
- Nästan varje dag tvivlade vi på om gjorde rätt som utsatte barnen för våra drömmar. Samtidigt är jag glad att vi verkligen vågade kasta loss och ge oss ut i det okända, berättar Thomas.
Han tillträdde sitt nya jobb på Grönland bara två månader efter det att han sökte det. På den tiden skulle familjen hinna avveckla allt hemma i Sverige, sälja eller hyra ut huset, säga upp alla abonnemang, fixa hundvakt och sälja bilarna. Det blev rätt stressigt.
Många minns kanske SVT-produktionen Familjer på äventyr som spelades in 2016 och följde med på familjens Fredhøjs äventyr på Grönland. När programmet sändes året därpå var det förmodligen många som satt hemma i soffan och drömde om att våga bryta upp, precis som familjen Fredhøj, seglarfamiljen Veber, eller familjen Andersson-Hultman-Nilsson som tog sitt pick och pack och flyttade till Spanien. I grund och botten är uppbrotten ett sätt att våga prova något nytt, att kasta sig ut i det okända och utvecklas som individ, familj och inom sin profession. För familjen Fredhøj var uppbrottet betydligt enklare än att återvända tre år senare.
- När vi åkte behövde vi bara säga upp alla abonnemang, ta barnen ur skolan och boka flygbiljetterna till Grönland. Sedan löste det mesta sig längs vägen, berättar Nataša.
En resa för livet
Att återvända till Sverige och bli inskrivna i den svenska samhället igen var dock betydligt svårare än vad familjen någonsin hade trott. Trots att de hade kvar sin villa utanför Trelleborg, betalade ränta och amortering till banken, att de hade svenska personnummer och att båda var tjänstlediga från sina arbeten, var det svårt och tidsödande att få allt att fungera.
- Jag tror att det tog 1,5 år innan allt var klart och vi blev inskrivna i Sverige igen.
Nu har det redan gått tre år sedan familjen återvände till Sverige och vardagens alla måsten. Erfarenheterna från Grönland kan dock ingen ta ifrån dem. Trots att det händer att Nataša och Thomas då och då drömmer om att testa utlandslivet på nytt, blir det i så fall först efter det att barnen flyttat hemifrån.
Istället fokuserar familjen på skolan och Elliotts stora intresse för att spela ishockey vilket får hela familjen att sluta upp. Hur de än försökte under utlandsåren gick det aldrig att få till något hockeyspel på Grönland, där det borde finnas oändliga möjligheter för vintersporter. Utöver tiden i ishallen spelar grabbarna golf och så ägnar familjen mycket tid åt hunden, Landseer-tiken Jojo som älskar att bada och som gärna springer lös på stranden.
- Det är en fantastisk livräddningshund som används för att rädda människor ur vatten på kontinenten. Man skickar ut hunden som simmar fram till den nödställde och låter denne hålla fast i pälsen när hunden simmar in igen. Som en björn som kommer ut och räddar en, säger Nataša och skrattar.
